Vet inte vad som flög i mig förut idag. Det undrar matte också.
Matte har legat i sängen hela dagen, hon har verkat väldigt trött.
Så jag tänkte det var idé att liva upp henne lite grann. Så jag tog
min vanliga balkongväg med först en mus, sen tog jag ett nytt
varv och kom in med en större råtta. Matte körde sitt vanliga, att försöka
få ut mig på balkongen med musen/råttan i munnen och till slut
så lyckades det. När hon ett tag, efter att sista råttan var uppäten,
öppnade dörren igen ut till balkongen, låg jag där och njöt i solen,
på rygg och med tassarna i vädret. Nöjd och glad. Matte böjde sig
ner och sa: “Tog du så fina råttor igen, Sotis?” Sen började hon buskittla
mig på magen och peta på tassarna och jag var genast med på noterna.
Jag kände mig ganska glad och uppåt efter så god jakt, så lite bus kunde
sitta fint. Jag for upp på benen, lade öronen bakåt och flög på mattes
ena ben! Matte skrek. Jag tyckte det var jättekul! Matte sprattlade
sig loss och jag tog ny sats och flög på henne likadant en gång till.
Jag slängde tassarna om hennes ena ben och busbet henne.
Matte skrek igen och sa åt mig att sluta. Hon verkade nästan lite rädd.
Men jag upplevde nog inte riktigt att det var hennes ben. Plötsligt hade benen
förvandlats och jag tyckte helt bestämt att det var en riktigt stor råtta eller nåt.
Så jag flög på en tredje gång. Nu blev matte riktigt arg! Och jag
kom helt av mig…hon gick sakta, sakta till sängen och satte sig ner.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Plötsligt blev det hela
väldigt pinsamt! Vad hade jag gjort egentligen? Jag satte mig ner
och tittade ängsligt på matte och sen gick jag försiktigt och sakta fram
mot henne med hängande svans och strök mig försiktigt mot hennes ben.
Jag försökte få ögonkontakt med henne, men hon reagerade inte.
Oj, vad tokigt allt blev…jag skulle ju bara busa.
När jag var liten och kom till matte gjorde jag ofta så här. Jag brukade
då gömma mig bakom ett skåp eller en dörr eller nåt och när matte
kom och gick förbi så hoppade jag på hennes ben bakifrån. Jag slängde
alltså tassarna runt hennes ben. Inte hårt, utan bara för att skrämmas.
Och gissa om hon skrek varje gång! Haha, det var jättekul! Men jag har
aldrig gjort så på någon annan. Men så gjorde jag ofta då…
Men nu blev allt bara konstigt. Vi somnade i varsin ände av rummet.
När matte vaknade igen gick jag försiktigt dit och frågade så mjukt jag
kunde om jag fick hoppa upp i sängen till henne. Matte verkade fortfarande
lite putt. Jag frågade lite fint ett par gånger till (jag brukar göra det innan
jag hoppar upp i sängen för att höra att det är ok) och till slut sa hon:
“Ja kom då!” Jag hoppade upp och sen fick hon en massa förlåt-pussar av mig.
Nu var vi kompisar igen.
Tänk vad tokigt det kan bli ibland…Men med lite pussar kommer man långt!
Jag - den svarta faran! Fniss…
Men det är bra att hålla sig i form! 
